Spenatmode on! I dag har det varit en Söndag som liknar många andra Söndagar. Skittråkigt och långsamt med andra ord. Tja det blir väl vad man gör det till skulle en del av skaran människor påstå. Ligger en hel del i det så klart men fan den dystra söndags feelingen smittar så lätt av sig och i bland är det svårt att faktiskt hålla god min. Vill vara så där tjo och tjim och inga problem eller butterhet på den här himmlen inte, men i bland fungerar inte det.

När jag vaknade till med ett sånt där ryck utan att kunna dra ner andan riktigt så var det just en söndag jag vaknade upp till. När jag hade skakat liv i skallen så kom jag på att det faktiskt var en lite mer speciell dag då Vasaloppet faktiskt kunde bli en del av dagens underhållning. 

När jag slåg på TVn så insåg jag ganska snart hur stor produktion Sverige lägger ner på detta lopp. Och det med all rätt i och för sig eftersom det är ett skidlopp känt världen över. SVT har så klart ordnat det bra för sig och fixat rättigheterna på det hela så att se Vasaloppet i från det här landet var inte alls lika mäktigt och storslaget som det brukar vara.

I Svensk TV brukar man kunna uppleva lite av den folkfesten som råder och framförallt har de komentatorer som på det hela taget gör det intressant och spännande att lyssna på. Men nej det försvann som en avlöning kan man säga.

Sen komm vi då till det där med spurtprisets vara eller inte vara. 10 000 till herrarna och 5000 till damerna. Diskuterade det hela på FB och blev av någon anledning ansedd som att ingå i en femenistklubb. Ja jag tycker att det ska vara samma summa pengar för samma strecka i samma skidlopp till både damer och herrar. Eller inget alls till någon av de. Eller så ska det vara 15 000 till den som först når spurtprisets målsnöre. Att tycka att både män och kvinnor skulle ha samma var visst en het potatis.

Att jag tyckte detta och i samma vema bli tagen för att ingå i en femenistklubb är samma sak som att kalla en person rasist så fort den samtalar om invandring, lika dumt, lika dålig retorik och lika dålig uppbyggt fakta för sin sak i debatten.

Nästa sak blev då vad jag tyckte och ansåg om tjejvasan och tjejmilen, om inte det i sig var mycket ojämställt då. Nej det tycker jag inte. Eftersom jag inte just är en av de i femenistklubben så har jag en tro på att fysiska förutsättningar för män och kvinnor faktiskt är olika. Och män har sina tvälingar i olika former trots att det inte står mansvasan, mansfotboll, manshockey osv.

Men när man kommer till samma skidlopp med lika förutsättningar, vädermässigt,lika lång strecka så tycker jag att prispengen ska vara lika. 

Mer skrämmande är det nog att människor ska tycka att det finns värre saker i världen och den här typen av skitsaker ska man inte få tycka något om. Det är också skrämmande att det faktiskt sitter djupare rotat hos många att just en kvinna är det svagare könet och att de inte har lika värde som en man. Och när jag tycker att det synsättet är fel så kommer jag säga det, stå upp för det så som jag gör för många orättvisor i världen. Både större och mindre om man nu vill gradera de. För att jag inte tycker om orättvisor i min ovärld så genererar det inte i mer rättvisa i världen. Lika som att för att jag tycker i en sakfråga så innebär inte det att jag slutar bry mig om större politiska händelser, inte heller saker som jag kan påverka genom olika engagemang. Det viktiga är väl att man bryr sig om något, vad det sen är känns ovidkommande.

Undrar ju vart gränsen för vart man ska börja bry sig går för de som tycker att det finns en sådan ? Är det i Afganistan eller politikers privatliv? Kanske är det vid Migrationsverket eller BRIS? Ja jag vet inte vart värdet sitter just i engagemanget eller någons åsikt. Vem är det som ska avgöra hur viktigt eller mindre viktigt eller absolut helt oviktigt den är. 

Tänker man lite längre så är det väl så att olika saker engagerar oss, olika referensramar och synsätt på saker och ting. Så enligt mig är en underbyggd åsikt som är väl genomtänkt aldrig oviktig. Detta är ju drivet och motorn i hela samhället , att det förändras, utvecklas och är en levande form av förändring.

Och nej jag tänker aldrig i livet aceptera att min dotter, barnbarn någonsin blir degraderade till det svagare könet av någon mansgris. Lika lite som jag kommer aceptera att min son ska bli utsatt för trackaserier eller andra tillgrepp av kvinnor som tar sig friheten att trycka ner män för att de anser att män är djur. Jag är ingen feminist men ska man nödvändigvis placera mig i ett fack så kalla mig gärna humanist.