Har en period just nu då jag saknar farsan. Han och jag stod varandra nära och jag har nedärvt en hel del egenskaper av honom. Som barn även mitt utseende. I dag är det väl mer pajat av allt för många vakna nätter, ett gäng äckliga cigaretter och ett slitsamt liv. Jag har rasat i hop helt och kanske börjar jag skönja en 40-års svacka?

Tänker ofta på hur han skulle sett ut nu om han hade fått leva vidare med oss. Hur han skulle ha varit i dag. Har sett en del videoinspelningar och man blir ganska häpen över hur han såg ut och pratade, visst minns man men att se honom på film livslevande är konstigt nu mer.

Farsan var av den typen att han inte direkt gillade alla mina tilltag, men jag gick min egen vägen ändå och han fick vackert känna på en mera otämjd dotter än han kanske önskade sig :-D

Mor var mer den som tyckte att saker var okej och borde upplevas för att lära och finna sin väg i livet. Men visst sa hon också nej en hel del gånger konstigt hade det väl varit annars.

Lyssnade jag ? Nääääh inte så värst ofta eller kanske aldrig för att vara mer rättvis min historia.

Tack vara mina fantastiska föräldrar är jag den jag är i dag. Det är jag de båda evigt tacksam. Mina föräldrar var under sin tid också ute på barikaderna och stred på sitt sätt. Familjen vi tyckte var helt vanlig och som alla andra var inte det i och med alla sjukhus besök och sjukdomar vi ständigt fick lov att hantera. Men som barn var ju inte det kontigt, det var ju så våran vardag såg ut inget konstigare än så.

I deras ungdom ingick de i raggarkulturen och på så sätt var de annorlunda och revolterande ungdomar. Tanterna var rädd och tyckte att detta var hemskt, myterna spreds i samma veva som mellanölen var försvinnande god i raggarbilarna.

Här någonstans börjar nog det hela som hos mig innebär att stå upp för de som inte är starkast i samhället. Att förstå att saker och ting händer och sker och i bland blir det generalknas av människors handlingar där med inte sakt att det är usla individer för det.

Någonstans i mina föräldrars ungdom så valde de sin väg, de valde att välkommna mig till världen utan att det var speciellt poppulärt av vissa. Mamma var blott 17 år och pappa ansågs väl kanske inte som ett perfekt föredömen av den samhälls mobb som tog sig friheter att tycka. Detta struntade de i och jag kom till världen för snart 37 år sedan.

Redan då fick de lov att försvara sina livsval och känna en kännsla av att de var tvungna att bevisa sitt goda föräldrarskap för omvärlden. Jag har aldrig fattat mitt socialarv för än i vuxen ålder. När jag ser tillbaka på min historia så blir det så självklart.

Det blir lika sjävlklart när jag hör och se mina barns sätt att vara och lyssnar på deras resonemang. Klart att man ska se och höra de svaga och om de inte orkar föra sin talan så ska man vara en god medmänniska och hjälpa.

Vi alla färgas och formas utifrån våra familjer och liv och öden och det är otroligt spännande och intressant. Den stora frågan jag ofta ställer mig är hur mycket ärver vi genetiskt och socialt?

Nu blir det en skvätt java och en titt på världens händelser för dagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Spenatmode on! I dag har det varit en Söndag som liknar många andra Söndagar. Skittråkigt och långsamt med andra ord. Tja det blir väl vad man gör det till skulle en del av skaran människor påstå. Ligger en hel del i det så klart men fan den dystr...

    På facebook floerar det en bild på suggor som är fixerade. Vilket innebär att det helt enkelt sitter fast så att de inte på villkorsvis ska trampa sönder sina nyfödda kultingar. Allt i syfte för att så liten ekonomisk förslust som möjligt g...

Hänger på Facebook och har upptäckt ett intressant fenomen. Att komma i från den lilla byn i Dalarna som jag kommer i från innebär icke status och någon sorts coolhetsfaktor alls. De som har gett sig av i från orten och flyttat vill gärna framhäva si...